Nu kom den dagen jag har fasat över...
William åkte med Peter tidigt imorse för han skulle till mormor och
han ska vara hos henne tills Peter slutar imorgon.

Igår klarande jag inte av att stödja mig något på foten och
fick ta hjälp av William hela dagen..
Idag ska jag vara ensam tills Peter kommer hem och sen ska han en
sväng till skjutbanan..
HJÄLP tänkte jag....

Men så hämtade Peter ut smärtlindringstabletter igår och genast
kändes det bättre och jag kunde redan igår kväll börja stödja mig lite på
foten.

Imorse behövde jag inte ens kryckan när jag skulle upp ur bäddsoffan.
Ja, jag sover i bäddsoffan igen som jag gjorde när jag bröt foten
för jag har inte vågat mig upp för trappen, men ikväll
ska jag sova i min egen säng :)

Jag har t om plockat ur diskmaskinen idag och gått utan krycka
när jag gjorde iordning frukosten!!
Behövde inte vara orolig att vara ensam för jag klara av det !!

Ringde till mamma för att kolla läget och han har redan varit sur 2 gånger och skulle inte sova över...
Han har blivit en riktig suris denna killen...
Men , men det går väl över som alla andra utvecklingsfaser han gått igenom...
Men han brukar inte visa sina rätta sidor hos mormor utan då
brukar han sköta sig..
Vi får väl se om han stannar eller om Peter får ta med honom hem igen...